FY ända i in...

Jag så känns det vi åkte på magsjuka, har inte varit så dålig på minst 7-8 år. Ärligt talat har jag knappt ens varit förkyld de sista åren. Det är bara värken och ett eller astma anfall som stört tillvaron.
  Men nu fick både jag o gubben magsjuka med bara några timmars mellanrum. Kunde knappt ta mej ur sängen när det väl lugnat sej lite, stackars hundarna fick sin kvällsmat mycket sent.  Då jag lyckades ta mej upp, byltade jag in mej i filtar och vi satt vars en fåtölj och hundarna tyckte det var så mysigt. PLÖTSLIGT störs lugnet av någon som traskar in genom dörren och i dunklet säjer en röst "hallå". VEM är detta??


JO vår "trevlige son" som han  kallar sej, han har hittat hem igen. Det har varit en låååång resa ,Australien. Malaysia, Singapor, Thailand, Kambodja, Vietnam och till Thailand igen för att flyga hem. Han har verkligen rest runt och varit med om både det ena o det  andra, och samlat många minnen för livet.. Ibland har vi veta var han befunnit sej och ibland inte.
  Vi har inte hunnit prata så himla mycket med sjuka föräldrar som inte ens var kapabla att fixa en god middag lockade kompisarna mer. Men det tar vi igen, ett tag för nu har han planerat att åka 1 eller 2 veckor i slutet av maj. Så nu är det arbete som gäller för honom.

 Stackars hundarna inte fått mycket av något, men dom är ganska nöjda bara dom får va hos oss i sängen.