Kanske på rätt väg

Sen sist har Nelli spårat, ett spår ca 400m liggetid 4 tim, som hon klarade bra. Vi har inte spårat på ett tag men nu tänkte jag ta ett ryck igen. När andra tar sommarvila då kommer vi igång. Spår för Nelli är med baktanke, kanske kan hon bli lite lugnare och inte så jobbig. Kanske har hon mer jaktlust än de andra, än om deras är väldigt stor det kan vara anledningen till att hon är mer stressad och "uppnosig".
 Vi har gjort pallövningen som hon är riktigt duktig på och har lärt sej mycket fortare än både Jacki o Swea. Apportera, ja lite framåt,men det är roligare att försöka ta saker som rör sej än de som är stilla. Kampar bra ibland, ibland lite svårare att få igång men den finns där, kamplusten.
 Hon är trimmad för ev utställning i helgen, det beror helt och hållet på hennes uppförande, även här har jag en idee om hur vi ska gå till väga. Det gäller att planera och ha reservlösningar. (undrar vad jag skulle ha i tankarna om jag inte hade haft mina galna hundar att filosofera över)

Jacki fortsätter på rätt väg vad gäller fjärren ytterligare 2 tillfällen då det har blivit riktigt bra skiften, vi går långsamt framåt och endast de bra belönas, med belöningen bakom henne. Det gäller att vara konsekvent.
Krypet idag var ursnyggt, sen lek och bus i vanlig ordning.
 Oj nu glömde jag nästan att hon gick ett spår  imorse inte så illa men kunde va lite bättre.

 Swea,  lite försiktig träning, väldigt noga med att hon ska vilja träna och vara pigg, hon löper ju.  Men det finns inga begränsningar här verkar det som. Hon är kelig, trött och lite avslagen inne, men vid våra träningspass ingen som helst skillnad.
 Idag gick ställandet himla bra, rutan ok, och apporteringen bra, nu kan hon faktiskt sitta stilla utan att huvudet ska rulla runt, när hon har apporten i munnen, att hon tar den innan kommandot bryr jag mej inte om. Ettans apportering är så att hunden sitter sidanom föraren, föraren visar apporten och på kommando ska hunden ta den. Swea tar den innan kommandot, alltid! men jag vill inte lägga in en tillrättavisning med tanke på hur viktig apporteringen är i de högre klasserna. I ettan ger den max 10 p.
 Vi promenerar, en dag gick vi till byn och då fick Swea o Nelli bada lite i ån. Swea simmade och Nelli fick panik när  botten försvann lite plötsligt i jakten på gräsänderna. Lite flaxande med benen så var hon på rätt köl igen.