tisdag 17 april 2012

livets bergodalbana

Det är inte för länge man får tycka livet trots allt är ganska bra.
 Helgens resultat fick mej att se ljusare på saker trots Jackis tumör. Men nu visar det sej att Swea inte är dräktig. Visst har jag varit väldigt osäker, men hoppats in det sista.
 Nej fröken Swea är tom, det värsta är nog trots allt att hon tror hon är väldigt dräktig, riktigt synd om henne.

NU ska vi lägga det bakom oss och ta nya tag, damen ifråga ska slussas försiktigt in i verkligheten igen. Vi ska försöka lägga upp ett träningsprogram, hon ska ha roligt och trivas med sin träning.
Jag är inte den gör upp träningsplaner, men försöker ibland. Jag vet att det brukar funka om vi planerar en vecka i stöten. Alltså var måndag sätter jag mej och planerar veckan och bockar av vad vi gjort och för lite anteckningar.
  Det viktiga nu är att Swea ska tycka om arbetet och tigga om att få jobba. Vi tränade lite igår och det är inte alls så att hon inte vill snarare tvärtom. Men då tog vi det lugnt i vår ovisshet, för att vara rädd om henne.
   Vårt mål är lydnadsklass 2 ev ett LP.
Och sen kommer en höst och kanske kommer hon i löp igen, ev. så försöker vi på nytt.
    Så har  vi ju Jacki hon ska också komma igång, få tillbaka orken och gå upp lite i vikt. Hon är jättepigg och vill jobba.
 Imorgon ska jag lägga spår till Candy, hon vill också jobba nu.
 Med andra ord HUNDARNA ÄR MOTIVERADE,  och jag kommer också att bli det bara vi kommer igång.

3 kommentarer:

Katarina sa...

Så synd! Men du gör rätt som tar nya, friska tag!

Heléne sa...

Klokt av dej att fokucera på något positivt och se framåt trots allt elände.
Lycka till!

Malin sa...

Är så ledsen för din skull, och Sweas så klart. Man får ju vänta så länge innan man får försöka igen med hundar, annat var det när jag höll på med hästavel, då kunde man försöka igen efter tre veckor. Men ni får träna desto mera. Till nästa löp.
Kram