försvunna mellor

Ja då har vi avverkat vårt 4:e söktillfälle, och inte utan att lite framsteg gör vi allt. Swea hade precis som May-Britt sa ett helt annat kroppsspråk idag, svansen gick som bara den. Lite försiktig än, men nu finns det andra saker som spelar roll, hon löper. Kan va både på gott och ont. Jag ser framsteg i alla fall hos lilla tösen, inga jättekliv men framåt går det. Idag gick hon inte in i sitt spårande så som hon gjort tidigare. Spårande där man förskör dölja sej för omgivningen, tror inte hon körde med den taktiken en enda gång idag.
 Jacki, ja vad ska vi säja: den vilda jakten på de försvunna  mellorna.... Det känns lite som om för henne är det jakten på mellor som gäller. Så nu har vi nya regler för damen, jädra godismonster, till nästa tillfälle. Och vi ska även börja träna lydnad med sökrullen i halsbandet. Men det är så kul att se henne, tror aldrig jag sett henne så lycklig som vid dessa söktillfällen. Hon far om en gasell över stock o sten.

 Jag har funderat en del, det händer faktiskt ibland.
 Mina tankar handlar om belöning ( av olika anledningar), vardag ( uppfostran) och vid träning. Jag använder mej inte av nej vid träning, utan nonchalera felen, börjar om och belönar när det är på rätt väg.  För att sen öka på svårigheterna och att kräva mer. Aldrig NEJ vid träning absolut helt förbjudet  såvida det inte handlar om ren OLYDNAD och det kan va svårt att avgöra därför låter jag hellre bli att använda nej.( svårt, ibland behöver jag nästan tejp över munnen)
 I vardagen måste bör man ha ett förbudsord ( nej eller fy ex) men min tanke är: man kan inte bara säja NEJ. utan måste ju tala om vad man vill. Så jag försöker genom "nejet" få uppmärksamhet och sen kanske lägger till "kom". Då talar jag om vad hunden "kan göra istället för det otillåtna",  så kommer vi då till nästa steg, kommer jag ihåg att belöna när hunden bryter och kommer istället. Jag gör det, men ibland tror jag det glöms bort.
 Att belöna för rätt beteende är inte alltid lätt, det gäller att belöningen kommer vid rätt tillfälle. Kommer belöningen vid fel  har du kanske belönat ett felaktigt beteende.
Ibland sitter jag och studera andra, och då ser jag att man Nejar eller fyar, men belönar man när hunden byter det som var fel NEJ NEJ..
 Se på barn och även vuxna, får man inte ett "bra"  ja då  vet man inte om det blev rätt. Uppmuntran och belöning betyder MYCKET.
 Där går mina tankar, börjar nog gå allt djupare i detta med BELÖNING vid RÄTT eller FEL tillfälle. Tror jag skulle  gå en sån där klickerkurs där man tränar på höns. Har bara hört talas om dom, men jag tycker det är ett intressant ämne.

YEAHOOOOOOOOO!!!!!!

Swea fixade DET!!!!!
 Godkänt anlagsprov för Liselott Hagberg Vinslöv

           Liselott och Swea ( Swea frågar om hon var duktig nu)
  19 min tog det för tösabiten att ta sej runt. trots att hon inte riktigt spårade som hon brukar så klarade hon det.   Hon är  inte riktigt sej själv just nu pga löpet, och det påverkar säkert hennes spårning också.
 Som vanligt, när jag vet att det kan gå bättre så är jag inte helt nöjd. Hon har ju fortfarande lite problem med andra människor men helt klart gjort framsteg, på den biten. Givetvis var hon tvungen att tala om för mej att det var en konstig typ som förföljde oss i spåret. Men hon förvånade mej väldigt när hon inte fick bry med fåglarna som förde ett jädra liv. Kanske dom varnade varandra för oss konstiga människor.
 I bloduppehållet kändes att det var något hade inte drag i linan. men det gick framåt. Ut i ett område där Liselott tyckte det doftade av något djur, där ringade hon väldigt. och kom bakom Liselott, där var hon så upptagen i sitt spår att hon inte brydde sej om domarn. Bra hon kan tydligen koncentrera sej.
 Klart jag är nöjd hon var ju jätteduktig och så skönt att denna biten är klar, får se om vi kämpar vidare, vi har ju ganska mycket annat också i gång. Men ett spår då o då tror jag inte mina vovvar tackar nej till
 Jag är jätte glad att hon fixade det, nu slipper vi harva runt med detta, istället kan vi nu öka svårigheterna, vilket jag tror är till fördel både för Swea och Jacki

                                                          Här har vi dom igen.

Swea har varit med mej i stan idag. Hon fick vänta i bilen när jag var på hörseltjänst ( Nu hör jag nog lite bättre efter en justering). Sitta i bilen är inget bekymmer för henne, det fixar hon bra.
 Efter det så gick vi en runda  i stan mest kring Lilla torg. En del människor i rörelse, och lite konstiga makapärer. som hon till min stora förvåning inte brydde sej om.  Tror att hon döljer sej lite i sitt envisa "spårande" ( precis som Jacki), väldigt upptagen. Hon satt en liten stund utanför symaskinsaffären då jag var och handlade lite grejer till en sele. ( ser du Monica ett steg i närmare den där selen). Där satt hon fint en stund sen var hon  tvungen att studera lyktstolpen väldigt noga, hade hon kunnat hade hon säkert klättrat upp.
 Vi satte oss på torget och kollade läget, döm min förvåning när hon lägger sej ner och bara studerar stadslivet. Duktig! det gick så mycket bättre än jag vågade hoppas på.
 Väl hemma var tösen slut i batteriet, la sej rak lång i sängen och sov "djupt" till jag började ta fram kopplen, då var hon klar vaken igen.
 Det blev ingen träning förutom stadsturen. Istället har jag lagat ett burskynke, vågar inte visa det förrän ägaren fått det. Men jag tycker det blev fräckt.
 Imorgon ska vi, ja just det det höll jag på att glömma, mer om det i morgon.

funderar

Lite funderingar: Det var någon som vid något tillfälle skrev som kommentar något om Sweas minspel. Hon har inte bara ett härligt minspel, hon har en härlig utstrålning, och en nonchalans som ingen annan.
  Ex: Swea ligger i fåtöljen och "sover" ( Vilar?), sonen eller gubben kallar på henne, då riktigt kniper hon ihop ögonen. Efter en stund och många upprepningar av hennes namn kan hon lyfta lite på ena ögonlocket för att kvickt stänga det igen. Om jag  kallar på henne far hon upp och riktigt säjer "här matte! här är jag! ska vi träna nu!"
Det är svårt att beskriva ni skulle se det. En märklig hund som mycket sällan lyssnar på någon utom matte

 Vad då nonchalant
Mattes lilla tös ut i klospetsarna.     Jobbigt ibland men visst är det skönt att vara populär hos någon.

 För övrigt så chockar hon mej med att plötsligt äta upp all sin mat. 3 dagar på rad har hon tömt matskålen morgon o kväll (utan att mormor Jacki hjälpt till,  Jacki står under övervakning när det gäller mat,  KILONA...).
Ingen träning idag har varit med mamma i Lund och hemma igen så orkade jag inte. Det har varit en ganska intensiv helg med hundträning och hundkurs.
  Imorgon SKA vi träna och jag ska även laga ett burskynke som jag lovat för länge sen.......
Och så väntar jag på ett mönster för lite andra projekt.

Anatomi

En bild från skogen vi var i igår

Och en till. Visst är det en härlig skog vi tränade i.


 Och idag har jag o Swea varit på anatomiföreläsning, mycket intressant och nu ska det mätas både här och där.

   Några av oss hade sin hund med som vi då tittade på och gjorde en liten bedömning av, vad är bra, kanske något som kunde vara bättre. Bra tycker jag då det är bättre att se det på riktigt och inte bara på bild

 Ingrid studerar Swea som har  aningens "snipet" ansikte,  hon är ju inte färdig. Lite för stora ögon för Ingrids smak, men mörka och fina.

Här skulle va lite mer

Skuldran lite långt fram, därav en lite kort hals och lite dåligt vinklad fram. Bra rygg, bra svansansättning. Aningen  lång i kroppen. Bra djup, bröstkorgen kommer förmodligen att utvecklas mer. Lite klen benstomme. Och päls kunde det vara mer, men det kommer ( tror jag men för tillfället gör det mej inget med tanke på vår träning)

 Vidare För trång fram, dåligt förbröst.

Men står bra bakifrån, bra hashöjd men lite dåligt vinklad.
 Allt detta kan jag ju se och en del såg jag redan innan, men det var även en del possitiva delar på henne.
 Hon är med andra ord t.o.m bättre än jag trodde. Men skit samma hon är min finaste Swea ändå. Min allra bästa träningskompis, som ger så mycket på appellplanen och i skogen. Att hon inte är bäst i utställningsringen bryr jag mej inte om, hon ser ju ändå ut som en cocker ska. Och som Ingrid sa man gör det bästa av det man har...........så vi har lite att jobba med innan vi kommer tillbaka till utställningarna. Hon behöver tid att utvecklas min Swea. Och "någon" ska lära sej att framhäva det bästa på tösen.??? Hur i hela friden det ska gå till?
 En annan sak som verkligen gläder mej är att idag har hon varit mycket mer intresserad av att hälsa på andra människor, tror inte det beror på att hon börjat löpa idag. Utan snarare sökövningarna. Hon går framåt.
 

Sök igen

En härlig dag i skogen med sökgänget. Jag lär mej, hundarna lär sej och vi har trevligt tillsammans.
 Jacki är duktig men stundtals undrar jag om hon mer ser det som en vild jakt på godis?? Nästa gång ska hon gå med mej tillbaka och inte fara iväg och tigga godis. Hon tar sökrulle lite lättare ur handen på figuranten, ska börja ha den  halsbandet när vi tränar ibland så hon vänjer sej vid den.
 Swea änu ett steg framåt, men försöker nog komma undan lite genom sitt snus och snurra runt.
 Varsett träningspass på Hässleholm BK där Swea helt klart var den som gjorde bäst ifrån sej. Brydde inte sej särskilt mycket om att det var ny  plats. lilla pärlan
 Jacki gick lite si o så,  är så förbaskat intresserad av allt nytt, nya löv, nya grästuvor m.a.o lite okoncentrerad, lite spöket.

Mat

Ja det här med mat det är ett problem. Swea är ju dålig på att äta, förutom när det gäller godis.( vi kör på varianten: mycket träning = mycket godis = lite mer hull )
 Så jag köpte härom veckan högenergifoder till henne. Tanken är att det lilla hon får i sej ska vara lite kraftigare.
  Candy är ju också lite dålig på att äta ibland, men hon är inte precis mager så där är det inga problem. Jacki äter allt och är lite lätt överviktig ibland.
Problemet är att, för tillfället äter inte Candy och Swea vill inte heller äta, Jacki slukar sin snålt tilltagna portion på ett par sekunder. Candy går ifrån sin mat Swea går ifrån sin och äter Candys .JACKI äter sin och Sweas rejäla högenergi portion. Med andra ord en väldig obalans i matordningen här och det går inte att lämna dom i 5 sek. Man får vaka som en hök.
 Candy löper det är och det är anledningen till att hon inte äter, just nu. Hade planer på att para henne, hanen var vald och jag såg framemot det. Har hittat en så fin gosse. Men nu har jag beslutat att avstå, det blir ingen parning nu. Om det blir senare får vi se.
 För tillfället lägger jag mycket energi på  Jackis o Sweas träning.  Men de sista 2 dagarna har det varit lite dåligt på den fronten. Kommer inte ens ihåg vad jag gjorde igår som fick mej att stå över träningen......
 Men idag, har vi varit och tittat på Ankis, förlåt Pennis och Arvids valpar, så fina! väldigt jämna. Det gick inte att finna någon favorit. Men dom är bara 4 veckor hoppas jag blir färdig att åka och titta igen om 2 eller 3 veckor.
 Imorgon ska jag  försöka åka till Rinkaby och handla tyg för lite nya projekt................Och träna SKA vi.